Sociala Berättelser

 

Sociala berättelser kan vara ett stöd i olika vardagliga situationer.

De används ofta för att förklara, konkretisera och tydliggöra situationer och händelser.

Ett pedagogiskt arbetssätt som syftar till att ge bättre självinsikt och stöd i "kaotiska" situationer.

 

Nu kommer jag berätta lite om mina sociala berättelser då jag gick på gymnasie särskolan.

Jag pluggar nu på folkhögskola.

 

Jag hade sociala berättelser till de lektioner då de hade uppstått en hel del problem, konflikter med de andra eleverna & oroliga lektioner för mig.

Oftast var det "större" lektioner tex. Fastighet/fordon & hemkunskap & min "special" engelska som jag harde ensam.

 

De sociala berättelserna hjälpte mig att förstå hur de andra i klassen & hur läraren & assistenten såg på mitt beteende när jag bara drog i väg & fick mina utbrott.

 

De hjälpte även mig mycket genom att "lära" mig hur andra såg på mig & mitt beteende.

Tack vara de sociala berättelserna så lyckades jag mer eller mindre förstå mig på andra runt mig och vad de tänkte när jag betedde mig illa.

 

De sociala berättelserna har hjälp mig att förstå mig på andra runt mig i de olika situationerna.

Att förstå sociala signaler & kunna tänka "om jag får utbrott & sticker så tänker de andra såhär"

Och det var mycket bra, i alla fall för mig.

 

En social berättelse är ett redskap för att lära sig tolka, förstå och hantera sociala situationer.

 

"En personlig bruksanvisning"

"Ett sätt att omsätta sociala regler till ett visuellt formulär"

En berättelse skrivs på ett tema utifrån ett behov exempelvis vikten av att borsta tänderna, hur beter

man sig på bussen, vad säger jag när jag kommer till arbetet…

Den sociala berättelsen skrivs utifrån personens perspektiv och anpassas individuellt både

innehållsmässigt och formmässigt.

Personen har med sig sin sociala berättelse i de situationer den gäller och kan då läsa den.

Berättelserna ska vara positiva! – inte kravlistor eller förmaningar, "du får inte…".